Idag skulle min moster ha fyllt 50 år och det river upp exakt varenda känsla som precis har börjat lägga sig lite under ytan. Man börjar inse att personer som alltid har funnits där är för evigt borta, och man börjar förstå att man kommer att få spendera varje födelsedag, varje julafton och alla kommande högtider för all framtid, utan dem. Det känns fortfarande både ofattbart, overkligt och helt absurt, och jag får så otroligt ont i hjärtat bara av att tänka tanken.