När man planerar att bli gravid så tänker man bara på den mysiga aspekten som alla pratar om, man tänker inte på allt som faktiskt är jobbigt. Mycket av det som sedan visar sig vara jobbigt är sådant man knappt hade någon aning om. Jag tänkte göra en lista på saker som har varit mer eller mindre jobbiga för mig.
 

• Illamåendet. Från vecka fyra till vecka 19 kräktes jag som en dåre. Ibland upp emot 30 gånger om dagen. Jag kunde inte äta någonting över huvud taget förutom isglass och frukt, jag gick ner massor i vikt och jag såg mer död än levande ut. Jag orkade knappt stå på benen. På riktigt. Vissa dagar kröp jag till och från toaletten!
• Foglossningen. Den kom som ett brev på posten tre veckor efter illamåendet försvann och det är svårt att över huvud taget röra på sig. Minsta rörelse gör så ont i hela höfterna, bäckenet och ljumskarna att det ilar till i hela kroppen och jag får nästan bita mig i läppen för att inte skrika rakt ut.
• Läckande bröst. Jag hade ingen aning om att brösten kan börja läcka redan i vecka 16. Tydligen så är det inte alls ovanligt även fast jag aldrig hört talas om det.
• Kissnödigheten. Naturligtvis hade jag hört att man blir extra kissnödig under graviditeten men att man ska behöva gå upp och kissa tio gånger under samma natt är ju bara befängt.
• Sömnbristen. Tack vare kissnödigheten och foglossningen sover jag inte mer än en halvtimme åt gången innan jag vaknar och måste antingen kissa eller vända på mig på grund av smärta. Det leder till att jag dessutom, utöver den vanliga gravidtröttheten, är helt slut om dagarna. Ögonen känns ständigt som grus.
• Hormonerna. Jag är redan extra känslig och allmänt känslostyrd i vanliga fall, så dessa hormoner orsakar ett  stort, och då menar jag STORT kaos i mitt huvud. Allt jag känner är så extremt att det är svårt att hantera tillvaron över huvud taget och det är så mycket känslor hela tiden att jag blir alldeles förvirrad.
• Otympligheten. Att inte kunna böja sig fram eller förflytta sig ordentligt. Att inte kunna raka benen som folk och inte kunna utföra fotvård. Jag ogillar fötter i allmänhet så jag brukar vara noga med att se till att mina fötter är välvårdade. Det är helt omöjligt med denna dundermage.
• Smärtan. Att inte kunna gå, resa sig eller förflytta sig eller vända sig i sängen utan att det gör så ont att man håller på att tuppa av. 
• Halsbrännan. Mot slutet av gravidteten har världens halsbränna plågat mig från morgon till kväll och det finns verkligen ingenting som bidrar. För ungefär en vecka sedan var det så illa att jag till slut kräktes.
  
• Svullnaden. Vissa dagar har jag varit så svullen om händer och fötter att jag knappt har kunnat göra någonting alls. Det spänner och gör ont i fötterna när man försöker gå och fingrarna ser ut som små prinskorvar. Stödstrumpor hjälper till viss del men när det har varit 34 grader varmt är inte stödstrumpor heller särskilt skönt. 
• Självkänslan. Stor, otymplig, svullen och med äckliga fötter och orakade ben känner man sig inte särskilt attraktiv över huvud taget. Självförtroendet på botten.

 

Det värsta är att detta bara är några få utvalda delar av allt som är och har varit jobbigt. Allt pågår samtidigt och kombinationen gör att allt blir ännu värre. Allt som gör ont blir tre gånger värre när man nästan inte ha kunnat sova över huvud taget, att man känner sig grotesk och dessutom har humörsvängningar gör inte saken bättre.

 

Ursäkta för ett inlägg bestående av klagomål men jag tänke att det kan vara värt att någonstans någon gång nämna baksidorna av graviditeten också och inte bara det där omtalade gulligullet. Alla andra tycks ju sväva på moln hela tiden men åtminstone min graviditet har inte sett ut så. Det enda som får mig att härda ut är vetskapen att det snart kommer något bra av det hela. Och att min fina M är och har varit så snäll och stöttande hela tiden.♥