Idag duschade jag i varmvatten för första gången sedan i början av juli, vilket var hur skönt som helst. Innan har det varit så varmt att varje gång jag har duschat så har jag suktat efter kallvatten för att kunna svalka ner mig i hopp om att svullnaden skulle gå ner. I vanliga fall älskar jag värme men nu längtar jag bara efter hösten och kylan. Jag längtar efter att få frysa och få kura ihop mig under en filt. Hur sjukt låter inte det? Att vara höggravid den i särklass varmaste sommaren någonsin var nog inte det mest välplanerade jag gjort hittills.

Ikväll ska vi packa och göra oss redo för att åka till Fagersta. Imorgon är det begravning för min moster så jag kan väl inte påstå att jag ser fram emot att åka dit, men det är skönt att få det avklarat så att man åtminstone kan försöka tänka på något annat. Hur groteskt är det inte att gå från att inte ha behövt gå på någon begravning alls till att begrava både sin mormor och moster samma sommar?